Kategorier
Nyhet

90-talets giganter

Bröderna Hilding gjorde filmisk hattrick under 90-talet när de vann Filmörnen tre år i rad.

Men vad hände med kultfilmarna från Kristinehamn som var svårslagna motståndare för länets övriga filmare under 90-talet?

De var under 90-talet stora ikoner inom amatörfilmsvärlden. De mötte bröderna Fares i filmtävling i Örebro, var med i TV och tidningar och deras filmer visades på filmfestivaler runt om i världen. Men i slutet av 90-talet lämnade Hilding:arna den filmiska scenen., Idag bor Thomas Hilding i Kristinehamn och jobbar på en webb- och designbyrå. Per Hilding bor i Degerfors och jobbar som Säkerhetssamordnare/Säkerhetsskyddschef på kommunen.

Men låt oss ta det från början. Vi dyker ner i Filmörnens och Värmlands filmhistoria. Vi möter kultfilmarna Bröderna Hilding.

Första Filmörnenvinsten 1993 för Per och Thomas som då vann med filmen ”I Skuggan av batongen”.

Per och Thomas började med film i mitten på 80-talet. Per var med i en amatörfilmklubb som hette Cinematörfilm, som var aktiv i Kristinehamn i slutet på 70-talet och en bit in på 80-talet. Det fanns då två filmklubbar i Kristinehamn. Den andra hette Golden Bird filmteam (filmgänget som vann den allra första Filmörnen 1978).

Cinematörfilm leddes av bland annat Erik Fasth, kreativ filmskapare och en av grundarna till Värmlands Filmförbund och Filmörnen. Efter den tiden så började Per filma själv med Super8-kamera och efter en tag så förstod han att även Thomas hade en talang för film. Thomas var otroligt duktig på att utveckla ideér. De hade samma hjärna när de skapade karaktärer och handling. Blicken för det absurda och humor var något de båda delade.

Per och Thomas Hilding lika glada för Filmörnenvinsterna nu, som när det begav sig.

Bröderna knåpade ihop smalfilmer och började experimentera. På den tiden fick man skicka in filmen för framkallning på Kodaks labb i Tyskland och vänta 14 dagar innan man kunde se vad man filmat. Därför blev det en revolution när man till slut kunde investera i en VHS-Kamera. Det var dyra grejer när de kom. Per startade en firma som hette Trick Track och började göra reklamfilm, filma dop och bröllop. Det var ett sätt att finansiera filmandet och kameran… En F-10 Panasonic.

Bröderna lärde sig nu jobba med video. De lekte fram filmer och förstod att deras styrka låg i lågmält berättade filmer med humor, ibland svart. De var inspirerade av Roy Andersson. En kärlekshistoria och Giliap.

Dessa två fantastiska filmer blev milstolpar för Per och Thomas. Filmer som de kunde identifiera sig med och hämta inspiration från. Personporträtten i Roy Anderssons filmer var som stilleben av människor och långa klipp på situationer. Det tilltalade de filmande bröderna.

De filmande bröderna fick i början kritik för att de inte hade snabba bildväxlingar, utan valde långa scener med relativt statisk kamera. Senare när filmjurys och cineaster lärde sig deras berättarteknik, blev de ett epitet inom amatörfilm. Deras filmer visades på filmklubbar och filmfestivaler i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Ibland blev filmerna kopierade av någon och dök upp på ställen som de inte visste om. De visades också utomlands på en rad festivaler. Norge, Finland, Danmark, Frankrike och till och med i Japan.

De var flera gånger med i TV4 och deras filmer visades också i olika SVT-produktioner. Vid ett tillfälle var de hedersgäster på en lokal-tv station i Göteborg. Där blev de intervjuade och deras filmer visades och där fick de till uppgift att göra en film under kvällen. De skapade då Emil en del av Sverige, som de filmade på 2 timmar och redigerade i kameran. Den visades i direktsändning på kvällen och blev en direkt succé.

Bröderna Hilding blev omnämnda i Aftonbladet och Expressen och de var med på ZTV och blev intervjuade i Dagens Nyheter. Hade det varit idag hade de troligen varit med i Lets DanceTV4. Under den här tiden var de väldigt stora i amatörfilms-Sverige. 1999 vann de SM i amatörfilm, numer Sveriges Kortfilmfestival och efter det tyckte de att de nått ett mål och började trappa ned. Då hade de filmat sedan 1986, tävlat i Filmörnen sen 1992 och sedan fortsatte under följande år och lyckades vinna tre år i rad.

Filmörnen är på något sätt den ultimata arenan för filmskapande i Värmland och en otroligt viktig språngbräda för många filmare. På 90-talet var det också utan konkurrens från Youtube och andra digitala plattformar. Amatörfilmstävlingar var något som var utvecklande. Vi tävlade ett år i Örebro mot bröderna Fares, som då var helt okända. Det gick bra för dem sen.
Thomas Hilding

Urval av diplom och priser för Hildningbrödernas filmer

Jag satt med i Filmörnens jury ett år. Det var stort att få göra det.
Vi gjorde också en kort filmisk comeback i Raketfilm 2012, en tävling som vi vann.

Per Hilding

Nu har vi inte några direkt planer på att göra någon film. Har medverkat i min son Max Hildings film, som tävlar i Filmörnen 2020. Det är roligt att se hur han använder den nya tekniken och vad han kan prestera, han är driven och duktig.
Men Thomas och jag pratade häromdagen, vad som skulle få oss att göra en ny film, det är inte helt uteslutet. Om vi får en tillräckligt galen och sjuk filmidé så kanske vi kommer tillbaka på filmscenen.
Per Hilding

Vi får helt enkelt hålla tummarna för att den filmiska inspirationen dyker upp hos Per och Thomas och att de kokar ihop en ny svart komisk historia och att vi får se dom på vita duken igen.

1993 Skuggan av Batongen
1994 Du äter inte stuvat
1996 Der spjuver

(1995 ställdes Filmörnen in)


Se Hildningbrödernas filmer och många andra vinnarfilmer på FilmörnenPlay.

Nils en mångsysslare (1997)

Dokumentären Nils, en mångsysslare i regi av Lennart Sköld vann Filmörnen 1997. Motivering ”För medryckande berättarglädje och gott tekniskt utförande.”
Se filmen